Collectif Anonyme

Land: Frankrike
Region: Roussillon

Collectif Anonyme är precis vad namnet säger, ett anonymt kollektiv.
Det känns som en tydlig motreaktion till hur många andra viner marknadsförs. Vissa andra producenter kommunicerar gärna att deras vinmakare är en nyupptäckt vinmakarstjärna eller är trettonde generationens vinmakare. I dessa fall är det människan bakom vinet som gör det unikt.

Kollektivet i Roussillon gör motsatsen. De erkänner förvisso att ”individen spelar en viktig roll i vinproduktionen” men vill dra uppmärksamheten till vinet eftersom det som produkt inte springer ur arbetet av en enda person. Dessutom vill de försäkra sig om att balansen i gruppen inte ruckas.

”Vi skyddar oss även mot att en hierarki utvecklar sig i gruppen, vilket oundvikligen skulle skapa ojämlikhet. Vi är alla jämlika i detta kollektiv, och vinet talar för oss.”

Det påminner lite om pojkband där en av de fyra, fem sångarna anses lite snyggare än de andra och går från bandmedlem till soloartist. Med andra ord ett klokt drag från kollektivet.

De (vilka de nu är) säger själva att de använder ”traditionell hantverksmässig kunskap, permakultur och egna erfarenheter för att producera kvalitetsviner till överkomliga priser”.

Permakultur är ett begrepp som myntats av Bill Mollison och David Holmgren i Australien 1978. Det står för PERMAnent agroKULTUR, vilket kan översättas med hållbar odling. Permakulturens mål är ”ett hållbart samhälle, som skapar meningsfullt arbete, bättre miljö, hälsa, solidaritet och säkerhet”.

 

Chablis: fyra kvalitetsnivåer

IMG_9514

Petit Chablis (1 010 hektar) är den enklaste klassen. Vinerna är ofta medelintensiva i doften, kan ha tydlig citruston, lätta och friska. När man säger att de endast görs på druvor från jordmåner som inte innehåller kimmeridgelera är det inte helt sant. Petit Chablis görs även på druvor från den jordmånstypen.

Chablis (3 539 hektar) är nästa nivå. Den liknar en Petit Chablis men är något mer koncentrerad.

Chablis Premier Cru (786 hektar) kommer från lägen utspridda över hela distriktet, på båda sidor om dalgången och har ett väldigt olika exponeringar. Ung Premier Cru och Grand Cru kan ha mindre doft än Petit Chablis eller Chablis. I smaken märks dock en större koncentration och med ålder förändras detta.

Chablis Grand Cru (102 hektar) är den mest exklusiva klassen och görs bara på druvor från sju Grand Cru-lägen (Bougros, Les Preuses, Vaudésir, Grenouilles, Valmur, Les Clos och Blanchot). Samtliga lägen har liknande exponering och ligger samlade på slänten nordost om orten Chablis.

Château de Pommard

Region: Bourgogne

Distrikt: Pommard

Pommard

Pommard fick AOC-status 1936. Byn ligger centralt i Côte de Beaune, fyra kilometer sydväst om staden Beaune. Knappt två kilometer sydväst om kommunen eller appellationen Pommard ligger distriktet Volnay och drygt fyra kilometer sydsydväst om Pommard ligger vitvinsdistriktet Meursault.

Jordmånen varierar beroende på hur högt upp på slänten man är. I den lägre delen finns den jordmånstyp som ofta benämns alluvial. Den består av lösa sedimentära avlagringar, som förts vidare med ett vattendrag. Mitt på slänten är jordmånen kalkrik och väldränerad. Högst upp finner man märgel och kalksten. Odlingarna ligger på 250 till 330 meters höjd och vetter mot söder eller öster.

Ursprungsbeteckningen Pommard får endast användas för rött vin. Den totala odlingsarealen är på 321,63 hektar varav 115,82 hektar utgörs av 28 premier cru-lägen, varav de mest kända är Les Rugiens och Les Épenots. Appellationerna Pommard och Pommard Premier Cru kan följas av namnet på en climat.

Château de Pommard

Detta är en av Bourgognes pampigaste egendomar. Bland byggnaderna finns Château Vivant Micault som byggdes år 1726 och Château Marey-Monge från år 1802. Skälet till att det finns två slott är att familjen Marey-Monge under franska revolutionen oroade sig för att slottet skulle tas i beslag. Därför sålde de slottet och behöll vinodlingarna. När de efter franska revolutionen inte kunde köpa tillbaka slottet byggde de ett nytt.

Château de Pommard tar idag emot många besökare och man behöver inte ens vara vinintresserad för att vilja ta sig dit. Utöver egendomens majestätiska byggnader och viner finns ett spännande vinmuseum med en imponerande vinpress från 1700-talet, ett brukskök från samma period där man kan se hur en fest på ett slott kunde förberedas. Dessutom finns det något för den trädgårdsintresserade. Tvärsöver den smala bilvägen Rue Marey Monge leder en kort gångbro till den tillhörande och vackra parken.

Egendomen skulle inte ha varit det den är i dag om det inte vore för byggentreprenören och konstälskaren Maurice Giraud som i början av 2000-talet köpte och restaurerade egendomen. Sedan år 2015 ägs Château de Pommard familjen Carabello Baum med ursprung i Kalifornien.

Domaine Hubert Lignier

Region: Bourgogne

Distrikt: Morey-Saint-Denis

Morey-Saint-Denis

Appellationen Morey-Saint-Denis fick AOC-status 1936. Byn ligger centralt i Côte de Nuits, sju kilometer norr om staden Nuits-Saint-Georges. Kommunen eller appellationen Morey-Saint-Denis ligger mindre än fyra kilometer från distrikten Chambolle-Musigny och Vougeot i söder samt Gevrey-Chambertin i norr.

Jordmånen väster om byn Morey-Saint-Denis består av kalksten eller en blandning av lera och kalksten. Odlingarna ligger på 220 till 270 meters höjd och vetter åt öster. Nedanför byn förändras sluttningens riktning och jordmånen innehåller mer märgel, en form av kalksten som bildats av kalkslam och innehåller höga halter kalciumkarbonat samt lera eller sand.

Rött vin dominerar

I Morey-Saint-Denis står odlingarna med blå druvor för 96 procent av den totala odlingsarealen på 111,54 hektar. I distriktet finns även en liten vitvinsproduktion från 4,93 hektar vinodling varav 1,23 hektar premier cru. Av de 106,61 hektaren med blå druvor ingår 38,22 hektar premier cru-odlingar. Dessutom finns fem grands crus-lägen: Clos de Tart, Bonnes Mares, Clos de la Roche, Clos Saint-Denis och Clos des Lambrays.

Domaine Hubert Lignier

Egendomen har gått i arv från far till son över fem generationer: Jacques, Jules, Henri, Hubert och Laurent. Kring år 1880 köpte Jacques Lignier några odlingslotter i Morey-Saint-Denis. På 1960-talet växte egendomen till cirka åtta hektar. Egendomen drivs sedan år 2006 av sonen Laurent Lignier med hjälp från pappa Hubert Lignier.

Sedan början av 1990-talet använder de inte konventionella växt- eller insektsbekämpande medel. I källaren vill de påverka vinerna så lite som möjligt. De låter flera av vinerna ligga länge (20-22 månader) på fat varav 20-30 procent är nya. Efter malolaktisk jäsning drar de inte om vinerna utan låter dem ligga kvar med fällningen. Vinerna buteljeras utan att de vare sig pumpar, klarnar eller filtrerar i syfte att ”bevara friskhet och lagringspotential”.

Domaine Hubert Lignier är känd som en högkvalitativ producent. De har en stor vinportfölj med ett trettiotal olika viner från Bourgogne, inte bara från Morey-Saint-Denis utan även från ursprung som Gevrey-Chambertin, Chambolle-Musigny och Pommard.

Veuve Clicquot & Åland

Region: Champagne

Veuve Clicquot är ett av världens mest berömda champagnemärken. Det ingår i LVMH-gruppen (Louis Vuitton Moët Hennessy) som även äger spritmärken som Hennessy och Ardbeg, vinslott som Château Cheval Blanc och Château d’Yquem samt champagnehusen Moët & Chandon, Krug, Ruinart och Mercier.

Ibland går champagner från Veuve Clicquot under den mer vardagliga benämningen ”Gula Änkan”. Det är då framför allt deras icke-årgångsbetecknade och halvtorra champagne Veuve Clicquot Sec som åsyftas.

Veuve Clicquot och Åland

Det finns en alldeles speciell koppling mellan champagnehuset Veuve Clicquot och Åland. Det är nämligen i den åländska ytterskärgården som man sommaren 2010 hittade ett skeppsvrak med ett större antal flaskor champagne. Antalet varierar mellan 145 och 168 beroende på källa. Ett knappt femtiotal av dessa var från Veuve Clicquot, från årgångarna mellan 1841 och 1850. Även champagner från champagnehusen Piper Heidsieck och numera nedlagda Jugler fanns ombord.

Det var en del diskussioner kring vem som i slutändan ägde vraket och lasten. Man kom fram till att de tillhör Ålands landskapsregering, som planerar att låta överskottet från vinförsäljningen gå till ”förbättring av Östersjöns vattenkvalitet samt marinarkeologiska och sjöhistoriska undersökningar”. År 2011 anordnades den första champagneauktionen i Mariehamn där en flaska från Veuve Clicquot, årgång 1841, såldes för 30 000 euros.

En förvånad källarmästare

– Den första gången jag provade flaskorna trodde jag att restsötman låg på 70-80 gram per liter, berättar Dominique Demarville, källarmästare på Veuve Clicquot sedan 2006. Den låg på 149 gram.

I sin roll som källarmästare ansvarar han för druvlagret och vinproduktionen samt att ”upprätthålla vinhusets unika känsla och smakupplevelse”. Dominique har vinutbildning både från Lycée Viticole de la Champagne i Avize och från Universite de Bourgogne i Lyon. Han har dessutom hjälpt till att göra vin i Alsace, Bourgogne och Bordeaux samt arbetat i ledande positioner på flera andra champagnehus.

Ett spännande projekt

Sedan skeppsvraket upptäcktes har ett spännande projekt påbörjats i samarbete mellan Hotell Silverskär, Veuve Clicquot och universitetet i Reims. 300 helflaskor och 50 magnumflaskor har nämligen sänkts ned i den åländska skärgården för att kunna se hur de utvecklas i havet.

– Vi har sänkt ned tre av våra sorter: Yellow Label, Vintage Rosé 2004 och Demi-sec, säger Dominique Demarville. De ligger på 42 meters djup. Vi kommer att prova dem vart 3:e eller 4:e år och jämföra dem mot flaskor som lagrats i vår källare.

Domaine Christophe Pichon

Region: norra Rhônedalen

Christophe Pichon har totalt 8-9 hektar i norra Rhônedalen. Mer än hälften är Condrieu. Därefter röd Saint Joseph, vit Saint Joseph, Côte Rôtie och Viognier Vin de Pays.
Utöver den egna odlingsarealen köper Christophe Pichon druvor från cirka åtta hektar. Enligt Christophe Pichon, ägare och vinmakare på egendomen med samma namn, består jordmånen av 95 procent granit och fem procent lössjord. I vinodlingen syns dock stora skillnader beroende på var man går.

– Granitjorden ger viner med mer djup i munnen och mer mineralitet, berättar Christophe Pichon. Lössjorden ger mer florala toner med viner som är väldigt insmickrande på näsan men med mindre djup.

I odlingen ser jag även skillnader i planteringsdensitet. De äldre vinrankorna är planterade av Christophes pappa står tätare, 10 000 stockar per hektar med en meter gånger en meter mellan stockarna. Nu planteras de något glesare med 8 500 till 9 000 stockar per hektar. Det generella är att man låter 7-8 klasar per stock vara kvar.

Uttaget per hektar varierar kraftigt mellan olika årgångar. Exempelvis kan de vissa år få fyrtio hektoliter viognier per hektar medan andra år bara ger 15 hektoliter.

Domaine Christophe Pichon exporterar ungefär en tredjedel av sina viner till ett femtontal länder, En tredjedel köper konsumenter direkt på gården och den sista tredjedelen säljs till restauranger och cavister.

Christophe Pichon är en väldigt sympatisk och kunnig vinmakare som bjuder på sin tid för mig även en söndag. Både han och hans son har läst enologi i Mâcon.

Domaine du Monteillet

Region: norra Rhônedalen

Egendomen heter Domaine du Monteillet men vinerna går under namnet Stéphane Montez du Monteillet efter sonen i familjen som nu driver egendomen efter att pappa Antoine gick i pension år 2005.

Jag börjar med att träffa pappan. Antoine hjälper fortfarande till men bara när han själv känner för det. I praktiken innebär det inget arbete under viktiga fotbollsmatcher. Fotboll är nämligen en passion för Antoine och vi diskuterar EM under en lång stund för att sedan göra det vi ska, prata vin.

– Före mig odlade min pappa och morbror druvor. Kooperativet köpte druvorna men ville inte utvecklas så jag lämnade kooperativet, berättar Antoine. Det fick jag egentligen inte men gjorde det ändå.

År 1982 började han buteljera själv och tog konsulthjälp från den då unge Jean-Luc Colombo. Jag undrar vad som skiljer de viner han gjorde förr från de viner hans son gör.

– Mina rödviner var lagringsviner, säger Antoine. I dag vill folk konsumera vinerna snabbare och vi gör en kallmacerering på 5—6 dagar före jäsningen, jäser vid 28-30 grader Celsius och låter macerera ytterligare i 15 dagar.

Stéphane Montez har fem års vinstudier från Macon i bagaget och gjort vin på många håll i världen. I den så kallade nya världen har han bland annat arbetat på Browns Brothers Kindergarten Winery i Australien och hos Joseph Phelps i Napa Valley. Han har även arbetat i mindre kända vinländer såsom England och Schweiz. År 1998 börjar Stéphane arbeta på Domaine du Monteillet.

– Pappa var rödvinsmakare säger Antoine när jag frågar vad han tycker skiljer mellan hur de gjorde vin på pappas tid och i dag. Jag älskar att göra vitt vin. Viognier är världens bästa gröna druvsort. Det tar tid att förstå den. Den behöver fattig jord och det ska inte vara för varmt.

Mycket har förändrats på en generation. Pappan odlade inte bara vin utan födde även upp getter och producerade getost. Det var inget sonen ville ägna sig åt så det slutade man med år 2003. I stället har Stéphane sett till att odlingsarealen ökat markant. Hur mycket varierar beroende på men man frågar men det var på ett ungefär 5-10 hektar på pappans tid och är i dag någonstans mellan 25 och 35 hektar. På egendomen arbetar även Julie på säljsidan och Émilie som allt-i-allo.

När vi provar vinerna undrar jag över den lilla spritsighet som är i deras Condrieu Les Grandes Chaillées från 2015, om han avsiktligt låtit lite extra koldioxid vara kvar för fräscha upp den relativt varma årgången 2015.

Det resulterar i ett långt resonemang kring vad man mer kan göra när året är lite för varmt. Bland åtgärderna han gjorde för just det vinet nämner Stéphane 18 timmars macerering, mer ny ek för tanninerna men med låg rostningsgrad för att inte ge ekkaraktär samt jästkontakt.

– Den gamla jästen är ett skydd, utvecklar Stéphane. När jästenrörs om och kommer i kontakt med vinet äter den syre.

Det är precis den här typen av diskussioner jag älskar. När den man pratar med tar det ett steg längre och gör att man lär sig ännu mer. Stéphane Montez och hans viner är en mycket bra blandning av den gamla och nya världen.

Condrieu och Côte-Rôtie

Condrieu och Côte-Rôtie är två vackra och brant sluttande vindistrikt i norra Rhônedalen. De ligger mindre än en timmes bilkörning söder om Lyon, Frankrikes näst största stad.

För att det ska få stå Condrieu på etiketten måste vinet vara vitt och enbart gjort på druvsorten viognier. Côte-Rôtie däremot är ett rött vin på minst 80 procent syrah och max 20 procent viognier. För fyrtio år sedan var dessa spännande vindistrikt relativt okända och i praktiken väldigt små.

– År 1976 fanns endast tio hektar AOC Condrieu, säger Christophe Pichon, ägare och vinmakare på Domaine Christophe Pichon. I år, 2016, är det ungefär två hundra hektar. Ungefär samma sak gäller Côte-Rôtie. Det har ökat från 45 hektar år 1976 till 300 hektar.

Enligt regionens vinorganisation Inter-Rhône är antalet hektar för Condrieu 168 och för Côte-Rôtie 276, men det är av mer akademisk karaktär. Vi kan konstatera at skillnaderna är stora.

”Kanske Parker”, svarar han när jag frågar Christophe varför han tror att Condrieu och Côte-Rôtie kommit så i ropet på såpass kort tid. Efter att Robert Parker Jr blivit den amerikanske auktoriteten för bordeauxviner tog han sig sedan även an Rhônedalen. Uppdelningen för norra Rhônedalen är dock inte så enkel som det står i vinböckerna.
Exempelvis utgör appellationsgränsen för Condrieu inte ett litet område utan endast delar av ett litet område. De odlingar som ligger inom området men inte ingår i appellationen Condrieu får användas för vinproduktion men vinerna klassas då ned till den enklare beteckningen Vin de Pays. Och sådana viner finns. Exempelvis gör Christophe Pichon en väldigt prisvärd Viognier Vin de Pays med druvor odlade väldigt nära appellation Condrieu.

Dessutom är gränsen mellan appellationerna i norra Rhônedalen inte knivskarp som man kan tro när man granskar kartor över områdets olika vindistrikt. Condrieu och Saint Joseph överlappar faktiskt varandra för att ge vinproducenterna mer flexibilitet. På odlingar som ligger inom den 15 kilometer långa överlappningen kan odlarna med andra ord välja om de vill göra en condrieu eller en saint joseph.

Förutsättningar i Condrieu

Region: norra Rhônedalen

Condrieu är ett ovanligt brant vindistrikt. Det märks när man promenerar omkring i vinodlingarna. Det är jobbigt och ibland får man passa sig så att man inte ramlar. Jag påminns om det lilla vindistriktet Mělník som jag besöket på 1980-talet i det som då kallades Tjeckoslovakien.

Hur brant det är varierar naturligtvis med var i slänten man är. Det talas om mellan 30 och 70 graders lutning. Längs de branta sluttningarna har vinstockarna planterats på terrasser. Väggarna som håller upp terrasserna finns i två varianter. I de traditionella väggarna är stenarna bara lagda på varandra medan de moderna är sammanfogade med cement.

– De gamla väggarna är bättre, säger Christophe Pichon, ägare och vinmakare på Domaine Christophe Pichon. De ger en bättre dränering vilket är viktigt när det regnar som värst. Dessutom fungerar tomrummen mellan stenarna som bo för insekter och man får en mer levande vingård.

Uppbindningen är enkel guyot, men den ser lite ovanlig ut. Christophe Pichon använder sig nämligen av en traditionell uppbindningsmetod. Den består av två stödjeben, en échalas som stödjer huvudstocken och en enguarde som stödjer grenen. De båda stöden står ca 40 centimeter från varandra i jorden men lutas mot varandra och är endast några centimeter från varandra högst upp.

När det gäller mjöldagg är den som ofta bara kallas mjöldagg (oïdium) vanligt förekommande i Condrieu, betydligt vanligare än den som går under namnet falsk mjöldagg (mildiou).

Château de Pibarnon

Land: Frankrike

Region: Provence

Appellation: Bandol

Egendomen ligger väldigt vackert i sydöstra Frankrike, bara några kilometer från Medelhavet. Från delar av egendomen ser man till och med vattnet. Druvsorten mourvèdre dominerar 80 procent av odlingarna, följd av grenache noir, cinsault samt de två gröna druvsorterna clairette och bourboulenc. Mourvèdre är en sent mognande druvsort och anses behöva se havet för att trivas.

Det som gör stället lite unikt och extra tilltalande är den amfiteaterlika vinodlingen. Från vineriet ser man ner på den med havet i bakgrunden. En vacker vy.
Direkt frågar jag varför den är vänd åt fel håll. Medelhavet ligger ju i söder medan amfiteatern ligger på en norrsluttning. Står man mitt i amfiteatern ser man definitivt inte havet.

– Du har rätt, svarar Anne-Laure, besöks- och eventansvarig på Château de Pibarnon. Det är inte rätt plats för mourvèdre. I mitten av böjen odlar vi clairette och bourboulenc. På sidorna grenache och cinsault.

Château de Pibarnon har cirka femtio hektar vinodling och producerar totalt fyra olika viner: en rosé, ett vitt och två röda. Dessutom gör de en marc (franska motsvarigheten till grappa).

Rosévinet är gjort på en blandning 60 procent mourvèdre och 40 procent cinsault. Även tillverkningsmetoden är en blandning av två tekniker. Cinsaultdruvorna direktpressas i klassisk provenceanda medan deras mourvèdre får blöda av i sju till åtta timmar innan de pressas (saignéemetoden).

Det vita vinet är en blandning på hälften clairette och hälften bourboulenc. Precis som rosén ligger de bara på rostfria tankar innan buteljering.

De två röda vinerna domineras av mourvèdre och lagras 18 månader på österikiska ekfat. Förstavinet Château de Pibarnon är gjort på 90 procent mourvèdre och tio grenache noir. Det behöver flasklagring före konsumtion, gärna 10-20 år.

Les Restanques är gårdens andravin. Det är gjort på 70 procent mourvèdre och resten grenache noir. Druvorna växer på kalkrik lerjord och vinet är det mer lättillgängliga av de två röda vinerna. Det kan drickas mellan fyra och åtta år gammalt.